Luciafirande











Det va så himla fint.
När vi kom så satt Romeo och gömde sig i mitt knä och ville inte kolla på någon, luvan skulle han minsann inte ha på sig heller. Tänkte de att hur ska detta gå då han vägrade släppa mig. Han blir ju så blyg när det är massa folk han inte känner.
Men vi gick in till andra avd och satte oss Andreas och jag och Romeo va kvar på sin avd med barnen och fröknarna.

Vi satt och väntade sen efter ett tag kom dom stora barnen först från andra avd och sen Romeos avd. Romeo kom nog nästan sist i ledet, han höll ingen i handen utan gick helt själv. Han stannade upp lite i dörrhålet men gick så fint in och satte sig i knät på en fröken.
Jag blev så stolt när han tågade in att tårarna rann.
Hade nästan förväntat mig att han skulle börja gråta när han fick syn på allt folk och inte såg andreas eller mig heller. Åå kan inte beskriva min stolthet. skrattade samtidigt som jag torkade tårar.
När allt va slut å vi fick börja fotografera och han fick syn på oss så sprang han inte till oss som jag hade också förväntat mig utan han petade på sn fröken å sin kompis brevid å sa. Titta mamma pappa å såg så nöjd ut.

Frågade honom nu när jag hämtade han på dagis om det va kul. Ja mamma pappa titta sa han då.
Min älskade lilla sötunge.


Kommentarer
Postat av: Amanda

har visst inte läst din blogg på ett bra tag..

åh lille gulleplutten gulletomten!

2011-12-23 @ 03:41:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0